Timrå IK

 

Timrå IK var i början kända som Wifstavarvs IK, senare Wifsta/Östrand-Fagerviks IF (WÖF). Inte förrän 1966 antog man namnet Timrå IK. Idrottsklubben startades 1928 men plockade inte in ishockey på programmet förrän 1937.

Timrå IK avancerade till högsta serien för första gången 1956, det var i det gamla seriesystemet och man tillhörde då Division 1 Norra. En av Timrås största bedrifter kom säsongen 1971/72, då lyckades man vinna över de regerande svenska mästarna Brynäs IF inför en publik på 11,000 personer. Två år senare, säsongen 1973/74 tog sig Timrå IK till den så kallade Mästerskapsserien där fyra av de bästa lagen från Norra och Södra spelade. Där kom man tvåa efter Leksands IF, vilket räckte till ett SM-silver. Två år senare, 1975/76 var det dags för den första upplagan av SHL (dåvarande Elitserien).

 

Snabbfakta Timrå IK

 

• Grundades: 1928 (1937 ishockey)
  
• Hemmaarena: NHC Arena
  
• Säsonger i SHL: 17
  
• SM-Guld: 0 (1 SM-final)
  
• Bästa ögonblick: Uppflyttning 1999/2000
  
• Ikonisk spelare: Lennart “Lill-Strimma” Svedberg
  
• SHL Ranking säsongen 2021/22: 13

SPELA PÅ SHL HOS BETSSON

Timrå IK i SHL

I första säsongen utav SHL (dåvarande Elitserien) var Timrå IK ett av de 10 lagen som deltog. Dock blev man tabelljumbo med 19 poäng och -47 i målskillnad på 36 spelade matcher. Något som ledde till att man direkt halkade ned i Division 1 Norra. Det blev bara ett år i Division 1 innan man lyckades avancera genom kvalserien upp till SHL igen. En förbättring blev det, till nionde, varpå man återigen åkte ned till Division 1 Norra via kvalserien. De följande tre åren vann Timrå IK Division 1 alla gånger och lyckades till slut ta sig upp till SHL igen inför säsongen 1981/82. Men precis enligt traditionen åkte man ned till Division 1 Norra igen.

De efterföljande 12 säsongerna kom Timrå att placera sig topp 3 varje år i Division, utan att lyckas kvalificera sig till SHL. Ända fram säsongen 1999/00 då laget bestod av flera bra spelare: Boo Ahl i målet, Pär Styf, Erik Gustafsson, Markus Karlsson, Anders Huss, Anton Lander, Mikael Lind, Robert Carlsson och givetvis Henrik Zetterberg. Med det laget lyckades man återigen bra i grundserien, de slutade tvåa i Allsvenskan Norra, med samma poäng som ettan IF Björklöven. Vilket räckte till att spela i Superallsvenskan där Timrå IK lyckades toppa tabellen före Södertälje SK. Därefter väntade kvalserien som man slutligen lyckades vinna på målskillnad före rivalerna Björklöven. Återigen var Timrå uppe i SHL. Denna gång lyckades man äntligen etablera sig i högsta ligan och lyckades komma trea i grundserien vid två tillfällen, och ta sig till semifinal vid två tillfällen.

Säsongen 2012/13 åkte Timrå ur SHL och befann sig återigen i HockeyAllsvenskan där man var nära på att trilla ur de efterföljande tre åren. 2017/18 kom Timrå etta i HockeyAllsvenskan och besegrade sedan Leksand och Karlskrona för en uppflyttning till SHL. Men återigen åkte man ur direkt och säsongen 2020/21 tog man sig tillbaka till SHL igen. Säsongen 2021/22 är Timrå tippade att sluta i botten och lär få slåss för sin överlevnad i SHL.

 

Timrå IK SM-Guld

Timrå IK har inte vunnit några SM-guld. Det närmsta de kommit är ett SM-silver säsongen 1973/74.

SPELA PÅ SHL HOS BETSSON

Ikonisk spelare från Timrå IK: Lennart “Lill-Strimma” Svedberg

Timrå IK har sett flera stora spelare genom åren, till exempel Henrik Zetterberg, Fredrik Modin och Miikka Kiprusoff. Men ingen har nått ikonstatus i Timrå-tröjan. I alla fall inte på den nivå som Lennart “Lill-Strimma” Svedberg.

Få personer som fortfarande går på Timrå IK:s hemmamatcher har sett Lennart “Lill-Strimma” Svedberg spela. Men de som gör det lyser upp varje gång de frågar vem som är Timrås genom tiderna bästa spelare. B-hallen uppe i Timrå bär hans namn och på väggarna går det att läsa om hans liv och karriär.

Redan som 15-åring gjorde han sin debut för Timrå IK (dåvarande Wifsta/Östrand-Fagerviks IF) säsongen 1959/60. Det blev 6 mål på 24 matcher under hans två första säsongen i Division 1 Norra (assist noterades inte på den tiden). Efter det gick han chansen i Tre Kronor som 17-åring, där han gjorde ett mål i en match mot Tjeckoslovakien som slutade 4-3 till Sverige. Trots att han “bara” gjorde ett mål hade han en sån utstrålning på isen började alla prata om “Lill-Strimma”. Efter en tredje säsongen med Timrå IK där han gjorde 9 mål på 21 matcher blev han upplockad av Grums IK där han fortsatte ösa in mål. Året därefter värvade Brynäs IF Lill-Strimma och skolade om forwarden till back. Som back blev han ännu bättre. När Brynäs IF åkte upp för att spela mot Timrå IK 1972 ville alla i orten åka och se hemmasonen. Publikrekordet i Timrås ishall sattes, officiellt var det 11,695 personer på plats. Men i kaoset och tumultet som utbröt vid grindarna tappade funktionärerna kontrollen. Det inofficiella rekordet är att över 13,000 personer befann sig på matchen mellan Timrå IK och Brynäs 1972.

CSKA Moskva var under Lill-Strimmas tid det dominanta landet och efter att de vunnit ishockey-OS 1968 blev han inbjuden av den legendariske demontränaren Anatolij Tarasov till ett träningsläger i Ryssland (dåvarande Sovjetunionen). Lill-Strimma är det ende västerländska spelaren att ha blivit inbjuden till Sovjetunionen i egenskap av hockeyspelare. Syftet var att lära de Ryska spelarna att bli bättre. Förutom att ha med Lill-Strimma på isen fick de Ryska spelarna se filmklipp av honom för att läsa sig att bli ännu bättre spelare. Tarasov sa att det var som att Lill-Strimma hade ett gummiband mellan pucken och klubban.

Efter Lill-Strimmas äventyr i Brynäs IF, Mora IK, Tre Kronor och Sovjetunionen återvände han hem till Timrå säsongen 1969/70. De nästkommande tre säsongerna gjorde han 67 poäng på 76 matcher. Sen kom sommaren 1972 då han på väg hem till sitt hus i Söråker omkom i en bilolycka. Han blev bara 28 år gammal men är ihågkommen som inte bara Timrå IK:s bäste spelare genom tiderna, utan en av hockeysveriges största spelare i historien. Hans tröja med nummer 5 hänger i taket på NHC Arena.

SPELA PÅ SHL HOS BETSSON