Ikonen fick lämna FBK: ”Tog ganska hårt”

Hem » SHL Podcast » Ikonen fick lämna FBK: ”Tog ganska hårt”

Färjestad BK har haft flera stora spelare som Jörgen Jönsson och Håkan Loob i klubben. Men ingen har spelat fler matcher i en Färjestadströja än Mathias Johansson.
– Jag känner en stor stolthet att jag fick spela i Färjestad i så många år och att jag fick mitt nummer pensionerat, säger Johansson i Betssons podcast SHL-podden Retro. 

Mellan åren 1990 till 2005 spelade Mathias Johansson i Färjestadströjan förutom en sejour i NHL under säsongen 2002/03. I Färjestad lyckades han skrapa ihop mäktiga 630 matcher och fick senare också sitt tröjnummer hissat i taket i Löfbergs arena. Drömmen för Johansson var att få avsluta karriären i klubben men någon förlängning efter säsongen 2007/08 fick han inte.

– Det var några tuffa dagar men då vet jag att jag hade bud från Skellefteå att komma upp dit och jag funderade ganska mycket på det och det kändes intressant ett tag. Men sedan insåg jag att det kommer inte funka att möta Färjestad i riktiga matcher. Där och då kände jag det att det skulle kännas otroligt konstigt, berättar Johansson.


Lyssna på SHL-podden i iTunes

Spela på SHL


Ett beslut från klubben att föryngra laget som tog hårt på Johansson och drömmen att avsluta sin karriär i Färjestad gick i kras.

– Det tog ganska hårt att jag inte fick vara kvar i Färjestad efter alla år. Men det köper jag idag, att man måste föryngra ibland. Men där och då tog det jädrigt hårt och det tog ett tag att komma över, säger han och fortsätter:
– Där och då ville jag egentligen utomlands. Men det dök inte upp så många grejer. Sedan dök Malmö upp i bilden och det var då nya Malmö arena skulle byggas. Det var väldigt upphaussat, Malmö skulle få en rejäl skjuts med allting. Det kändes lite spännande.

Ett Malmö som storsatsade med en nybygbd arena och satsningar att kvala upp till dåvarande Elitserien. Där blev det bara en säsong i ett Malmö som hade konkurshotet på sig redan efter ett halvår. En klubb i kaos och röra.

– I januari precis innan deadline för övergångar ströp de lönerna för det fanns inga pengar kvar. Det var massa strul fram och tillbaka. Jag hade två år kvar men i det här läget så valde jag att lämna. Det kändes oroligt och inte riktigt bra. Det blev lite stressigt för vi hade bara ett dygn på oss att bestämma innan övergångstiden var över, säger han.