”Polletten har trillat ner i Leksand”

Hem » Intervju » ”Polletten har trillat ner i Leksand”
Bild: Dalarnas Tidningar/Bildbyrån

Bild: Dalarnas Tidningar/Bildbyrån

Varför går Leksand som tåget? Är stämningen på Hovet SHL:s bästa? Ska svensk hockey någon gång gå över till liten rink? Varje vecka pratar vi med några av Sveriges SHL-experter och hör av vad de har att säga om hockeyveckan som gått. Vi snackade med DT:s hockeyreporter och Leksandskännare Markus Bäckström, som i detalj redogör varför Leksand börjat vinna hockeymatcher.

Leksand tog bara fem poäng fram till novemberbrejket och var på god väg att bli avhängt och kvalklart. Men sedan dess har Per-Erik ”Perra” Johnssons gäng ökat poängskörden med 328 (!) procent, de har passerat Rögle i botten av tabellen och förra veckan slog de Frölunda hemma med 4-0. Nu förlorade de visserligen senast mot Djurgården, men vad säger du om Leksand senaste tiden? Vilka är nycklarna till deras fina form?
– Försvarsspel. Örjan Lindmark styrde upp Moras försvar i fjol och efter jul och nyår var det klart bättre än Leksands i Hockeyallsvenskan. Försvarsnestor tog över jobbet vid södra Siljan i våras, men det var fullständig hönsgård första SHL-månaden. Spelare hamnade själva ute i hörnen, raggade puck, blev bortgjorda och pang! Det small lite överallt och lite när som helst. Det tog ungefär 12 omgångar sedan började trots allt strukturen infunnit sig. Fyra hållna nollor från 12 november och framåt visar att det blivit svårt att lirka upp Leksands IF, samt att målvaktsspelet vässats. Försvarsspelet, att spela utefter sitt material är den enskilt största anledningen till att laget börjat vinna ishockeymatcher.

Ledarskap. Visst, Per-Erik ”Perra” Jonsson var långt ifrån oberörd när förlusterna radades upp i oktober. Ingen människa går omärkt ur en sån period, men tålamodet, tron på materialet och lugnet han ändå lyckats förmedla har skänkt arbetsro i en förening som slagit svenskt rekord i vindflöjelmentalitet och valhänt ledarskap de senaste 15 åren. Det har smittat av sig både uppåt och nedåt i hierarkin. Det har funnits en glädje att gå till jobbet trots att ishockeymatcher har förlorats och det har funnits en plan att jobba med människorna varje dag. Det har betalat sig på slutet, även om resan fortfarande är väldigt lång.

Mentalitet. Truppen kom in i SHL och trodde man kunde spela som i Hockeyallsvenskan. Att kunna föra matcher och slå motståndare genom fart och offensivt spel. Flera spelare spelade spelet lite för sig själv och hoppas på det bästa. Just det fungerar inte som underdog där de enskilda motståndarna är både större, starkare, snabbare och skickligare än en själv. Över tid har dock polletten trillat ner, även om det tog lite tid.

I den nämnda matchen i lördags mellan Djurgården och Leksand var det fullt på Johanneshov och ett jäkla tryck, vilket Leksandsspelarna erkände påverkade dem. I vilken SHL-arena tycker du det är den bästa stämningen? Vad kännetecknar en bra hockeypublik för dig?
– Komplex frågeställning. Ja, Hovet är onekligen en magisk arena. Verkligen en personlig favorit – när den är full och ”kaminerna” kör. Arenarummet är tight och ljudet bara växer, och växer och växer till en mur. Inget trumslammer, mest bara mäktig sång. Sett till potential och när det är som bäst finns det ingen som kan mäta sig i det här landet med Djurgårdens hockeypublik. En bra publik är den som sätter avtryck, och även om ingen domare någonsin skulle erkänna det påverkas dem av sin omgivning, mer än någon annanstans på just Hovet. Men (!), allt oftare har dock både supportrarna och arenan varit högst medioker. Det har gått på tomgång allt för ofta och när det inträffar är inte Hovet ett dugg bättre än någon annan. Dipparna har varit och är för djupa en vardag i oktober/november. Som arena betraktat gillar jag Kinnarps Arena och supportrarna gör ofta ett stabilt jobb. Tegera Arena är klart på övre halvan och supportrarna gör ofta ett bra jobb även om sångrepertoaren gått i stå så att säga. Som arena betraktat tycker jag Örebro är bra, därmed inte sagt att supportrarna i sig håller klass. Sveriges mest överskattade arena och supportrar är solklart Scandinavium. Att medelålders män sitter och applåderar, vrålar Frööölunda då och då och raketer som viner är inte stämning eller publiktryck.

Vinner Leksand nästa match? Just nu dubblar vi din första insättning upp till 1000 kr. Spela på Leksand här. 

Det är väl få andra sporter där storleken på spelplanen är annorlunda i världens bästa liga, dit alla strävar. Tycker du att svensk hockey på sikt ska gå över till att spela på liten rink eller är det “heligt” och ingenting vi ska förändra?
– Personligen har jag varit ganska övertygad en längre tid – svensk ishockey ska INTE ändra mått på rinkarna och bli som stora delar av övriga hockeyvärlden. Min övertygelse har grundats i att svensk hockey, en relativt liten marknad i det stora hela, har byggt sin framgång genom att man varit något annat än många andra. Sverige har sitt sätt att spela, sitt sätt att utbilda och prägla sina unga talanger. Det systemet har också utvecklat spelare och spelartyper få om ens någon kan visa upp ur samma urval. Kontentan: Ett litet land har producerat oproportionerligt många världsspelare. Flera av dem utvecklade till stor del som ett direkt resultat av den stora isytan där egenskaper som spelskicklighet, puckkontroll och taktisk smartness gynnas. Att vårda pucken och leta kreativa lösningar. Att då krympa isytan vore att skjuta sig själv i foten, tror jag. Personligen är jag inte heller helt övertygad att måtten på rinken per definition innebär att sporten blir mer attraktiv eller mer underhållande. Om nu måtten på rinkar likställs över stora delar av världen är jag istället rädd att hockeyvärlden över tid likriktas i större utsträckning och i slutändan blir mindre underhållande.