Björn Hellkvist är en av de mest hängivna och viljestarka individer som jag har stött på under min hockeykarriär. En tränare som för mig symboliserar en hög kravbild. Jag har själv haft förmånen att ha Björn som tränare i Rögle. Björn gav mig alla redskap för att lyckas och även förtroende i att utnämna mig som lagkapten. Tyvärr så svek jag honom rejält, och jag kan fortfarande känna en viss klump i magen över mitt misslyckande.
Jag ringde upp Björn för att höra lite om hans tankar kring Leksand och hur han ser på sin utveckling som tränare. Efter att ha förlorat mot Luleå i torsdags kväll är det en besviken Hellkvist som jag får kontakt med.
– Jag är förbannad, vi gör en tillräcklig insats för att vinna och spelar jättebra. Vi vinner skotten och har bra underliggande siffror, men saknade lite kvalitet för att vinna, menar Hellkvist som samtidigt laddar inför en ny match mot Färjestad dagen efter intervjun.
En match där han förväntar sig en helt annan matchbild (där Leksand också sedan vann efter förlängning).
– Det är svängdörrar mot Färjestad medan Luleå är ett Frans Jäger-kassaskåp, där man får ha stetoskop på, och sitta och klicka.
Leksand vinner guld? Odds 75.00
Efter lite prat om viruset och logiken i alla direktiv så kommer vi in på diskussioner om uppdraget i att bli tränare för Leksands IF. Var det utmaningen som triggade i att coacha ett av de mest folkkära lagen, eller såg han något annat i Leksand?
– Det var egentligen inte utmaningen i sig som triggade. Det var mer att det var en klubb som i mitt tycke behövde byggas om, och det passade mig bra i min profil. Om det sen är många som bryr sig eller inte påverkade inte mig i det valet. Men sen är det givetvis roligt och eggande att folk bryr sig. Hade vi fått ha publik är det en fantastisk hemmaarena och det finns alltid tillresta supporters på bortamatcher. Jobbet blir ju roligare då, men det var inte därför jag tog jobbet.
Själv har jag övernattat flera gånger i Leksand som bortaspelare, och fått ta del av ”småbykänslan” som råder. Hur är det att leva i byn?
– Det är definitivt en småbykänsla och inget stadsliv att tala om, med en fantastisk natur runt omkring. Träden ställer inga dumma frågor, så det är trevligt.
Leksand ligger efter tio spelade matcher på tionde plats med 11 inspelade poäng. Är ni nöjda med starten?
– Prestationen har överstigit resultatet och jag är nöjd med inledningen av årets säsong. Vi spelar en bra ishockey men har inte riktigt lärt oss att ta betalt för det än, men det kommer vi att göra. Viktigast blir att fortsätta med det vi gör så kommer vi få betalt. Spelsystemet är rätt för den uppgiften vi har tagit oss an.
Mest nöjd är Leksandstränaren med att spelarna gör ett ärligt försök att spela utifrån de premisser som Björn har satt upp.
– Den största förändringen är hela konceptet. Allt ifrån individuell feedback till gruppfeedback, till hur vi bedriver den dagliga verksamheten. Det är en stor skillnad mot hur det varit innan.
Det får mig att komma in på resonemenaget om det är lättare att som tränare stå och ge kritik till namngivna spelare om man har ”högt i tak”. Det blev som bekant ganska uppmärksammat när Björn öppet kritiserade några av sina spelare i en tv-intervju.
– Det handlade nog inte så mycket om det, utan kanske var en mer genomtänkt taktisk sak som jag gjorde i tv. Man får ta alla möjligheterna man kan för att skicka alla signaler, förklarar Björn.
Leksand har seriens vassaste förstakedja som verkligen levererat. Jag har funderingar på om det inte är så att de till och med matchas lite för hårt. Jag hade säsongen 2008-2009 Björn Hellkvist som tränare och upplevde tillsammans med Jakob Johansson och Mathias Tjärnqvist ett liknande scenario. Vi matchades oerhört hårt som förstakedja i Rögle och till slut orkade vi inte längre. Precis som laget gick vi bokstavligen talat rakt in i väggen. Finns det någon oro hos Leksandstränaren med tanke på mängden istid för förstakedjan?
– De är fysiska monster alla tre, så att de ska orka är jag inte orolig för. Det finns andra aspekter i att en kedja ligger på 22–23 minuter per match, som är mindre bra för resterande del av laget. Det är inte en önskan vi har, men ställs vi inför det faktum att vi behöver göra mål så kommer jag sätta in dem på isen för det övergår behovet av att folk ska må bra. Rollacceptans och en acceptans för hierarkin blir viktigt i ett sådant skede. De sätter laget först, är väldigt målmedvetna och sjukt seriösa. Leaders by example och det är precis det Leksand behöver.
Nu ligger ni tia i tabellen. Vad har ni för målsättning framåt?
– Vi har en målsättning att utveckla den dagliga verksamheten och bli bättre än vad vi varit tidigare. Det är vår målsättning. Vi ska bli bättre i allt vi gör och det är den målsättningen vi jobbar utifrån. Jag jobbar inte med resultatmålsättning utan jag jobbar mer med prestationsmålsättningar och att vissa byten ska vi göra vissa saker. Sen hur långt det räcker får framtiden visa.
För din egen del då? Du har hunnit med ett par uppdrag sedan vi stötte och blötte diskussioner i Rögle. Vad har du utvecklats mest på som tränare de senaste åren?
– Allt egentligen, det ska man väl bli annars kan man lägga ner. Jag hoppas kunna vara en bättre hockeytränare om tio år jämfört med vad jag är nu. I början av en tränarkarriär gäller det att försvara sig och ha kvar sitt jobb. Har man varit hockeytränare 18 säsonger, då har man en helt annan leverage och behöver inte försvara alla dina val hela tiden. Du har en grundvikt att falla tillbaka på. Nu är man inte ung och lovande längre. Erfarenhet är det bästa som finns. Det kanske man inte har råd att sitta och säga om man varit hockeytränare i två år, utan då får man sälja in något annat. Nu har jag erfarenhet vilket skapar en övertygelse och trygghet i det man gör.
Som ung och lovande var Björns tränarfilosofi precis som han beskriver det säkert helt annorlunda jämfört med idag. Jag hade Björn när han var ung och lovande. Då sålde han in sig som otroligt hängiven och låg på gränsen till att nästan ställa för höga krav. Jag och Björn hade våra duster och var inte alltid överens. Där och då ansåg jag att han var en idiot. I efterhand inser jag att det faktiskt var mitt eget fel.
Björns ärlighet och rakryggade metoder är inte alltid bekväma, men sanningen svider ibland. Jag är helt säker på att han kommer få Leksand att lyfta både organisatoriskt och hockeymässigt.
À Bientôt
