”En fiende som kan göra ordentlig skada”

Hem » Bloggar » Andrée Brendheden » ”En fiende som kan göra ordentlig skada”

På nyårsafton satt jag längst med strandkanten i Torrevieja och såg mina barn spela strandfotboll i den 20-gradiga värmen. En resa som var omöjlig att göra under den aktiva karriären då det inte var många dagar ledigt under jul-nyår. Det matchades i år ganska hårt under mellandagarna och det var gott om folk i många arenor. Det är ett tydligt tecken på att matcherna mellan jul och nyår, i en supporters ögon, är en riktig succé. Många är på resande fot under julhelgerna men tar sig ändå tid att gå på hockey. Många som flyttat ifrån orten där favoritlaget håller till, tycker det är kul att gå på ”hemmamatch” igen.

Som spelare då? Hur tycker man det är att behöva lämna familjens julfirande för träning? Eller att inte kunna ta den där extra biten Janssons frestelse som man egentligen var sugen på. Att hela tiden ha ett dåligt samvete över att ha unnat sig en bit mat för mycket eller ha ångest över att druckit en eller två julöl till maten? Jag förstår att ni nu tänker ja men va f*n, grabbarna tjänar ju en vanlig svenssons årslön på två månader. Det är då deras skyldighet att som proffs hålla sig i toppform och inte tänka på julmat eller att slappa till i något gemytligt jul- och nyårsfirande. Jag kan till viss del hålla med. Jag vill mest försöka förmedla budskapet om att det finns en baksida av allt.

Jag har själv under min aktiva karriär tagit på mig löparkläderna vid 23-tiden på julaftonskvällen för att samvetet jagat ikapp mig. Ett dåligt samvete över att jag i mitt tycke ätit för mycket mat och att det skulle innebära att jag skulle tappa i prestation. I själva verket hade jag ätit en precis lagom portion. Efter ett intervallpass på ishalt underlag och med uppstötningar från ansjovisen besegrades samvetet, för just det tillfället. En träning som förmodligen inte gav ett skit för mig som ishockeyspelare utan endast gav mitt samvete en rak höger.

Det dåliga samvetet är något som jag tror många elitidrottsmän har som fiende. En fiende som tyvärr många gånger kan göra ordentlig skada. En skada som man gör allt för att undvika, ibland passerar många tyvärr gränsen till vad som är hälsosamt. Det är då det kan gå riktigt illa och man kan vara mer illa ute än vad man tror. Det är då jag många gånger tror man trampar snett och försöker fuska sig fram i form av doping eller andra otillåtna preparat. Det är tyvärr även då man inte inser hur sjuk man egentligen är vid ätstörningar och depressioner. Det är också då man struntar i hur skadad en viss muskel faktiskt är, och kör ändå.

Jag vet att det krävs uppoffringar för att lyckas och bli riktigt bra. Det är kanske några års julfirande eller att avstå julölen som krävs och som är just dessa uppoffringarna. Jag vet också att när du är mitt uppe i din karriär har du inga tankar på att ditt julfirande blir lidande för att du ska lira hockey. Nej, sådant poppar nog upp mer efter din karriär då du undrar om det verkligen var värt det. Har man då som en annan mest lirat på lite lägre nivå och med taskig lön, ja då funderar man verkligen på om träningen på juldagen var till någon nytta.

Så nästa år kan ni väl ha lite överseende med spelare som blivit påverkade av julmaten. Spelare som ser ut som de tagit hela julen ledigt och som firat nyår lite väl tufft. De har kanske unnat sig den extra köttbullen som du själv också tog. Det är ju trots allt bara jul en gång per år.

God fortsättning på er och tänk på att alltid se på båda sidorna av julskinkan.

Á Bientôt