När jag parkerade på Kinnarps i torsdags kväll höll spelarna på med sin sedvanliga uppvärmning. Vissa av dem hade trotsat blåsten och kickade boll, andra småjoggade lite. En som höll sig för sig själv var David Rautio, som höll på med en ritual där han hoppade runt och låtsades att han plockade puckar med vänsterhanden. Felix Sandström hade fått kasta in handduken på grund av sjukdom och Rautio skulle få sin chans i den här finalserien, och han förberedde sig på sitt egna sätt. Brynäs är säkert nöjda med att de använt båda sina målvakter under slutspelet, vilket gör att de inte drabbas av panik när en av dem blir sjuk eller skadad.
Brynäs var bättre än HV71 i den första perioden och för första gången i finalserien tog bortalaget ledningen när Jacob Blomkvist gjorde 1-0 efter 3:51. Jag tyckte mig se samma tendenser i det senaste mötet i Gävle, och HV71 hade även nu problem med sitt spel i uppbyggnadsfasen. Backarna hade svårt att hitta bladen på forward eftersom passningsspelet sviktade. Forwardsen i sin tur gav inte backarna tillräckligt bra spelalternativ och tajmade sina åkningar för dåligt. Brynäs kunde enkelt bryta de flesta uppspelen och HV71 fick ingen rytm i sitt spel. Reese hade en situation en bit in i första perioden då han blev frustrerad på sina forwards, vilka han inte tyckte gav honom tillräckligt bra spelalternativ. Han sökte då lite tröst hos backcoach Niklas Rahm som mest svarade genom att slå ut med armarna vilket var ett tydligt tecken på den frustration som vid tillfället fanns hos HV71.
När Erik Christensen i början av andra perioden åker på en onödig hakningsutvisning hade Brynäs läge att gå fram till en 2-0 ledning. I stället gör HV71 ett otroligt bra jobb i boxplay och får där den energi som gör att de kommer in i matchen. HV71 tar sedan över matchen och kvitterar genom Kevin Stenlund men det som händer därefter, är så typiskt Brynäs. De blir så där fruktansvärt effektiva som vi sett dem vara under slutspelet! Först genom att göra ett ledningsmål i boxplay (ska inte få hända i en SM-final!) och sedan, efter att HV71:s Tedenby kvitterat, göra ytterligare ett ledningsmål genom Paille fram till 3-2. Målet som Paille gör ska Linus Söderström givetvis rädda och det var väl för övrigt ett av få misstag Söderström gjort under hela säsongen.
I tredje perioden var det ett ställningskrig som heter duga! Brynäs ville bevaka sin ledning och HV71 ville framåt och kvittera, vilket de också lyckades med när fem minuter återstår. Martin Thörnberg klev fram, precis som i tisdags, och kvitterade genom en fin individuell prestation. Ingen kan påstå annat än att den gode Thörnberg verkligen visar vägen för sitt HV71! Det som mest diskuteras efter den tredje perioden är Lukas Kihlströms tackling på Simon Önerud. Önerud fick ledas av banan och tappar HV71 honom nu så är det ett tungt avbräck. Min spontana reaktion på tacklingen var matchstraff, men när sedan reprisen visades på jumbotronen blev jag mer tveksam. Jag tycker idag att domarna tog rätt beslut som friade Kihlström.
Det blev en förlängning även i finalmatch tre där det återigen var Brynäs som drog det längsta strået och avgjorde 6:45 genom Tomas Zaborsky. Extra kul var det att se att halva laget firade vinsten tillsammans med målskytten medan den andra halvan åkte mot Rautio för att krama om honom. Det måste ha varit otroligt skönt för Rautio att lagkamraterna gav honom en bekräftelse på sin uppskattning. Det är ett sådant agerande som kännetecknar ett LAG, där ALLA är lika betydelsefulla!
Kolla in oddsen på finalmatch 4 här.
Efter matchen så träffade jag ett gäng nöjda Brynässpelare som höll på att lasta ut i bussen och Jesper Jensen var en av dem.
-Idag var det ett krig där ute och vi vann det kriget.
Han fortsätter sen:
-Det är så lite som skiljer oss och HV71 åt. Det känns som att om något av lagen får igenom två pass i rad, så är det en målchans.
Han passade även på att berömma Rautio i målet:
-Han kommer in och gör det riktigt bra och det känns skönt att vi har två så bra målvakter.
Jesper har haft en makalös säsong och producerat på en nivå ingen hade förväntat sig, men i slutspelet har han inte haft riktigt samma flyt.
-Jag är inte alls nöjd med min egen insats ikväll men det spelar mindre roll då vi vinner. Det är det som är så bra, är det inte min kedja som producerar så kliver någon annan i laget fram. Vi har verkligen fyra bra kedjor och alla kan producera.
På lördag är det dags igen och på frågan om tankarna redan finns där så säger han:
-Det kommer bli sjukt kul på lördag och jag ser fram emot en kokande hemmaarrena. Hemmapubliken har verkligen steppat upp nu och det kommer att bidra till en grym stämning.
Avslutningsvis gratulerade jag honom till en grym säsong varpå det spontana svaret av Jesper blir mer som ett påpekande.
-Säsongen är inte över, vi behöver två segrar till och sedan är jag nöjd.
Just ”två segrar till” var även en snackis bland ett gäng Brynässpelare som väntade in hissen för åka upp en våning till restaurangen. ”Two more, guys!” var det sista som hördes innan dörrarna till hissen stängdes.
À Bientôt,
Andrée
