För tio år sedan vann målvakten Jonas “Monstret” Gustavsson SM-guld med Färjestad. En framgång som fick NHL-klubbarna att dra igång en, minst sagt, intensiv jakt på svenskens underskrift.
– Jag fick skaka hand med George Bush, kasta första kastet på en baseball-match och prata med Patrick Roy på Skype, berättar “Monstret” i Betssons podcast SHL-podden möter.

Under sin blott andra säsong i SHL ledde målvakten Jonas “Monstret” Gustavsson Färjestad till SM-guld och var med i det svenska VM-lag som tog brons i Schweiz. Ett facit som fick NHL-klubbarna att bli som galna i jakten på den då odraftade 24-åringen. I Betssons podcast SHL-podden möter berättar den nuvarande Linköpingsstjärnan om den intensiva tiden fram tills att han skrev på ett kontrakt med Toronto Maple Leafs.

– Det var ganska sjukt hela den perioden efter att vi vann SM-guld med Färjestad (2009 reds. anm.). Eftersom att jag var odraftad så fick ju vilken klubb som helt skriva kontrakt med mig och då var det väl många lag som tyckte att jag var “low risk – high reward”. Jag skulle ju inte få ett multimiljonkontrakt i dollar, utan det var ju ett rookiekontrakt som jag kunde skriva, så det var ju många lag som ville ha mig av den anledningen, berättar “Monstret” och fortsätter:

– Jag valde tillslut att åka till fyra olika städer för att därefter kunna ta ett beslut om vilket av de fyra lagen jag skulle välja. Jag var två dagar på varje ställe; Toronto, Dallas, San José och Colorado och det var ju en ganska sjuk åttadagarsresa. Jag fick åka runt där och det var ju mer eller mindre första gången jag var på de här ställena.

Det var dock inte bara platserna som var nya för Gustavsson. Han fick även träffa en del personer och uppleva en del saker som han med säkerhet inte hade tänkt sig på förhand.

– Jag åkte runt med en amerikansk agent, som jag träffade för första gången då också, och bara stötte på en åtta- till tio-mannapatrull på varje ställe med de högsta bossarna som sedan, mer eller mindre, smörade för mig i två dagar. Jag fick skaka hand med George Bush, kasta första kastet på en baseball-match och prata med Patrick Roy på Skype när jag var i Colorados omklädningsrum. Det bara fortsatte så.

– I Toronto så hade jag ett filmteam som gick bakom mig 24 timmar om dygnet på grund av att min fru inte var med på resan, så hon skulle få videoklipp på allt. Så jag hade ett helt crew med mig när jag gick runt på gatorna och folk runtomkring undrade liksom vad som pågick. De trodde väl att det var någon filminspelning.

– Det bara fortsatte och fortsatte, så hela den resan var ganska märklig av den anledningen att alla försökte hitta ett säljknep för att få mig till laget. Det är väl någonting som man inte kommer att få vara med om igen, men det var en ganska intressant resa.

Du var inte sugen på att träffa några lag till när du ändå var där (skratt)?

– Ja (skratt), man hade väl kunnat förlänga resan och åka till några bättre städer också. Absolut, men någonstans kände jag mig ganska less på att vela och fundera. Jag ville ta ett beslut om vart jag skulle, så någonstans blev jag tvungen att skala av det till fyra lag. Jag tyckte det var ganska mycket bara det, för jag hörde egentligen samma saker vart jag än var. Det var ju dock inget fel i att ha åtta dagars semester där alla bara tar hand om dig, men jag insåg ju ganska snabbt när jag hade skrivit på för Toronto att de inte skulle vara lika snälla längre. Då var det bara att vara tyst och lyssna istället.

– Lyssna på SHL-podden i iTunes

Kommentarer