Efter över 500 matcher i Frölunda-tröjan, inklusive slutspel, fick Patrik Carnbäck avsluta karriären med att vara med och vinna klubbens första SM-guld på 38 år. Men tiden efter att skridskorna lagts på hyllan blev inte så enkel som klubbikonen hade trott.
– När hösten kom så fanns inte längre den vardag jag hade haft i mer än 20 år, säger Carnbäck i Betssons podcast SHL-podden Retro.

Redan säsongen 1986/87 debuterade en då 18-årig Patrik Carnbäck i Frölundas A-lag och därefter fick han vara med om att först ta klivet upp i Elitserien för att därefter tillslut även vinna SM-guld. Forwarden svarade totalt för imponerande 421 poäng (184+237) på 472 grundseriematcher för Göteborgsklubben och fick kröna den framgångsrika karriären med SM-guld 2003.

Guldet var Frölundas första på 38 år och där och då kände hemmasonen Carnbäck att det var dags att lägga skridskorna på hyllan. Ett beslut som han menar växte fram eftersom han tyckte sig känna att den egna utvecklingskurvan pekade åt fel håll.

– Jag kände faktiskt att motivationen började tryta. Jag var otroligt tacksam över att ha fått varit med Frölunda i så många år och när vi väl vann det året så hade vi inte vunnit sedan 1965 så blev det att luften gick ur. Jag kände att jag inte orkade motivera mig i ett år till och att jag blev lite sämre hela tiden under de sista åren. Jag ville inte bli den som bara fick vara med på grund av att jag hade ett namn eller så. Jag ville bidra också och det trodde jag inte att jag skulle göra, säger Carnbäck i Betssons podcast SHL-podden Retro.

– Jag kände att jag blev sämre. När motivationen började tryta och jag kände att jag snart var vid slutet så blev jag successivt lite sämre hela tiden.


Lyssna på SHL-podden i iTunes

Spela på SHL


52-åringen menar att beslutat att lägga av kändes relativt enkelt i stunden, men bara några månader senare började funderingar och frågetecken dyka upp hos honom.

– Nej, det är aldrig ett enkelt beslut. Det kändes ganska enkelt när vi hade vunnit. Det blev en lättnad att ha fått vara med på den resan som jag hade drömt om, men sedan gick det en liten tid och jag började tänka att “Oj, vem är jag nu? Vart ska jag vara nu? Hur ska jag acklimatisera mig till verkligheten nu?”. Det var en ganska tuff bit egentligen, berättar han.

– Under sommaren var det kanske inga jätteproblem, för då fanns det mycket annat att göra, men när hösten kom så fanns inte längre den vardag jag hade haft i mer än 20 år. Jag hade lite lösa planer på vad jag skulle göra, men jag hade inte bestämt mig. Jag tror fortfarande att jag såg mig själv som hockeyspelare. Den biten var ganska tuff, men det löste sig ganska bra i och med att jag kom in på agent-biten. Jag fick känna att jag var nära hockeyn igen, så då blev det ganska bra och naturligt.

VM-guldmedaljören från 1992, som även hann med att göra 154 matcher i NHL för Montreal Canadiens och Anaheim Ducks, menar att det absolut fanns en släng av ångest över vad framtiden skulle ha att erbjuda.

– Ja, det var det faktiskt. Under sommaren där så tänkte jag mycket “Vad vill jag göra?”. Jag behövde tjäna pengar, jag behövde ha en fast punkt och jag behövde ha lite social verksamhet, så det snurrade rätt mycket, konstaterar han.

Carnbäck sadlade dock om till agent redan till säsongen 2003/04 och i efterklokhetens härliga ljus så menar han att före detta elitidrottare som kliver bort från rampljuset inte får fastna i att tycka synd om sig själva efter karriären.

– Jag tror att det är viktigt att man inte tycker synd om sig själv. Det finns en Börje Salming, Mats Sundin eller Peter Forsberg som kan leva på sitt namn litegrann, men resten måste verkligen ta tag i sig själva och det går liksom inte att tycka synd om sig själv. Det är bara upp till var och en, säger Patrik Carnbäck i SHL-podden Retro.

Kommentarer