Bristedt: “Machokulturen är inte gynnsam för någon”

Hem » SHL Podcast » Bristedt: “Machokulturen är inte gynnsam för någon”

Professionell ishockey har i alla tider dragits med en machokultur som på senare år blivit allt mer ifrågasatt. En av spelarna som vill se mer öppna samtal om den och mental ohälsa inom sporten är Rögle-forwarden Leon Bristedt.
– Det är en viktig grej att snacka om, säger Bristedt i Betssons podcast SHL-podden möter.

Rögle-forwarden Leon Bristedt återvände till Sverige inför förra säsongen efter fyra år på University of Minnesota och sportsligt så gjorde 24-åringen avtryck direkt. Tiden i USA och den första tiden på seniornivå i Sverige har dock även gjort honom uppmärksam på annat som dessvärre är en del av sporten – machokulturer och psykisk ohälsa.

I Betssons podcast SHL-podden möter för Bristedt frågan om hur det kommer sig att så mycket av det han delar med sig av på Twitter handlar om just dessa problem och det visar sig att Stockholmaren tycker att frågan är värd att ta på största allvar.

– Ja, det tycker jag. Framförallt tycker jag inte att den här machokulturen som finns inom hockeyn är gynnsam för någon egentligen. Det är tufft och det är mycket stress och press, men framförallt så retweetar jag sådana saker för att det är saker som jag står för. Jag tycker att det är modigt att våga träda fram och jag tycker att många behöver se att även tuffa, stora, starka hockeyspelare kan må dåligt och visa det, berättar Bristedt i podden.


Lyssna på SHL-podden i iTunes

Spela på veckans SHL här


24-åringen konstaterar att det inte har varit något direkt aktivt val att vinkla sin aktivitet på sociala medier åt just det hållet, utan snarare att det bara har fallit sig så helt naturligt.

– Jag hade faktiskt inte reflekterat över det själv, men om jag ser en tweet som jag tycker representerar mig själv så är det väl därför jag har retweetat. Utan att jag har tänkt på det själv så är det absolut någonting som jag stöttar, säger han.

För egen del menar Rögle-stjärnan att det är viktigt för honom att kunna separera hockeyspelaren Leon från människan Leon och att den sistnämnde har betydligt fler strängar på sin lyra än att bara spela hockey.

– Jag har varit väldigt noggrann med att, från dag ett som professionell hockeyspelare, inte vara hockeyspelaren Leon, utan att vara människan Leon vars yrke är hockey. College är jättebra på det sättet att du får göra någonting vid sidan av hockeyn som betyder något och jag har många intressen utanför hockeyn som också betyder mycket för mig. Jag vet att jag, rent personligen i alla fall, inte skulle fungera om jag åkte hem och spelade Fortnite i fem timmar för att sedan gå till träningen och sedan göra om det. Att hockeyn skulle vara det enda viktiga i livet, säger han och fortsätter:

– Nu håller jag på med mycket annat runtomkring och snart kommer min dotter också. Då blir hockeyn lite sekundär och det tror jag är väldigt viktigt. Du behöver vila från det eftersom det är en hård press och mycket stress. Mår du lite dåligt i ett vanligt jobb så sjukskriver du dig och är hemma i två veckor för att sedan komma tillbaka. Mår du dåligt i hockeyn så förväntas du bita ihop och kriga dig igenom det. Så det är en tuff miljö, men det är också en häftig miljö att vara i.



Att elitidrottare tar hjälp av professionella inom det mentala är numera nästan mer regel än undantag, men Bristedt tror alltjämt att det finns väldigt mycket som behövs göras för att synliggöra problemen.

– Jag har jobbat väldigt mycket med mentala coacher som har gett mig jättemycket bra stöd och framförallt har jag lärt mig att förstå hjärnan mycket. Jag är fascinerad av den och det som har gett mig mest är att förstå hur vanligt det är med mental ohälsa. Jag har varit ganska skonad själv, visst att jag hade tuffa perioder i college, men som nu när Robin Lehner har pratat mycket om det där så tror jag att mörkertalet är enormt. Framförallt i NHL, men säkert i SHL också, konstaterar han.

– Det är ett viktigt ämne. Någonstans är det ändå livet vi snackar om. Vi lever bara en gång och om du då ska gå runt och må dåligt… Är det värt det? Kan man göra någonting för att förhindra det så tycker jag att man ska lyfta frågan. Det är en viktig grej att snacka om.