Landslagsuppehåll brukar innebära att fokuset flyttas från SHL en stund. Det för att följa internationella matcher som ofta tyvärr visar sig vara ganska mediokra.

Nu ska jag vara helt ärlig och erkänna att jag inte prioriterade att kika på gårdagens match mot Tjeckien. I stället la jag fokus på att följa den hyperintressanta bataljen i Gävle mellan Brynäs och Malmö. Hade en tanke om att det kunde bli en bra match. Det blev det inte. I stället blev det en riktig sömnpilla som fick mig att bruka ett gäng tandpetare för att hålla locken öppna. Det ojämna antalet spelade matcher i serien ger i mitt tycke bottenstriden extra svår att följa. Jag har nog snart vänt kappan efter vinden typ tio gånger. Ena veckan är det HV71 som man räknar ut och nästa är det Brynäs. Det visar i och för sig hur extremt jämnt det är i botten och hur varje veckas resultat påverkar.


Förra veckan så menade jag på att Malmö skulle klara sig. Efter den här veckan borde man väl då tänka att Malmö har kris. Kris är kanske att braska på lite för mycket men Malmö har det tufft. Det var ingen bra roadtrip för Malmö med torsk mot Djurgården i tisdags och ny förlust igår. I tisdags skapade man definitivt tillräckligt med chanser för att vinna mot Djurgården. I stället fumlade man med en korkad utvisning i slutet och Djurgården kunde vända och vinna. Den förlusten kändes så fruktansvärt onödig och sved nog hårdare än vad man tror.

Sen åker man vidare till Gävle och trots helt ok spel i två perioder så är man fruktansvärt uddlösa i den tredje. Där fanns faktiskt absolut ingenting i den tredje perioden som skulle tyda på en vändning. Vissa av Malmös så kallade spetsspelare sattes till att vila längs ut på bänken. De behöver tid för att komma in i tempot och tid har inte Malmö jättegott om. Jag gillar på ett sätt coachningen från Fagervall som sätter dem där. Samtidigt så kan ju den lilla spetsen bidra med det offensiva som faktiskt krävdes för att vända och vinna.

Fagervall är pressad men samtidigt var han väl förberedd på att det kunde se ut så här när han signade för uppdraget. Som jag ser det så tar det för lång tid allting. Malmös backar är för sega i uppspelsfasen och bli ofta fastcheckade i försvarszon. När de dessutom då i kombination inte har forwards som vill ha puck, blir det jobbigt. Malmö saknar spelande backar och måste anpassa sitt spel med enkla första pass och komma i samlad attack mot motståndarna. Det gör man inte nu.


Brynäs å andra sidan har jag svängt om flera gånger redan. Börjar äntligen Peter få in ett grundspel som gör att man tryggat defensiven? En defensiv som tillsammans med Erssons förbättrade målvaktsspel gör att man är ”med” i fler matcher. Igår mot Malmö spelade Brynäs som ett lag. De var otroligt framgångsrika i sitt så kallade styrspel där de gång på annan gav Malmös backar en chip ut från egen zon, som enda valbara alternativ. Det gjorde att man som lag vann mycket puckar och drog ner på Malmös fart.

I egen zon var laget extremt skickligt på att ligga i skottlinje och hålla Malmös forwards på utsidan. Malmö skapade ingenting i tredje perioden och Brynäs tog en riktigt taktisk seger. Det har man inte sett Brynäs göra många gånger tidigare i år och är ett tecken på att laget nu börjat hitta rätt. Brynäs lyfte och Malmö sjunker. Nya analyser nästa vecka då det säkert har svängt om igen. Det är som en pingismatch det här med bottenstriden.

À Bientôt


Missa inte veckans SHL-podden

Kommentarer