Efter 20 säsonger och över 700 matcher för HV71 la backen Per Gustafsson skridskorna på hyllan efter SM-guldet 2010, men avslutningen på karriären blev inte helt som planerad.
– Det började redan 2009 under finalen mot Färjestad då jag spelade med ett antal revbensfrakturer som aldrig läkte, säger Gustafsson i Betssons podcast SHL-podden Retro.
Oskarshamnssonen Per “Pelle” Gustafsson är en av HV71:s största spelare genom tiderna. Från debuten i slutet av 80-talet till våren 2010 hann backen spela över 700 SHL-matcher för klubben och vinna fyra SM-guld. Det fjärde och sista innebar dock även slutet på den långa karriären och det efter en längre tids problem med skador.
– Jag brukar skämta lite om det. Det var efter vårt guld 2010 och jag hade haft mycket skadeproblem. Det började redan 2009 under finalen mot Färjestad då jag spelade med ett antal revbensfrakturer som aldrig läkte och jag slog upp det säsongen efter. Så jag la av litegrann under säsongen, men kände att det började läka ihop. Jag höll igång träningen och jag började spela igen. Jag spelade väl inte så många matcher sista året och det var på grund av skadorna, säger Gustafsson i Betssons podcast SHL-podden Retro och berättar vidare att klubben inte heller gjorde det jättelätt för honom att fortsätta spela.
– Sedan när vi hade guldfesten så tog de upp mig och sa att de skulle hissa min tröja i taket, så då förstod jag att jag inte kunde spela vidare.
Programledare Mårthen Bergman: Vilket fint sätt att säga…
– “Det är dags att sluta”. Ja (skratt), de fick lägga fram det på ett bra sätt.
Spela på SHL
Den dubble VM-spelaren menar att det tillslut kändes relativt naturligt att avsluta karriären på grund av den respons han fick av sin egen kropp.
– Jag kände att jag hade varit skadebenägen genom åren och jag var ändå 40 år när jag slutade, så jag kände att jag hade gjort mitt. Det är inte roligt tillslut när man känner att kroppen inte svarar och man vill göra saker som inte går, säger han.
Skadeproblemen till trots så menar HV-ikonen att han faktiskt blev bättre och bättre på att njuta av livet som hockeyspelare under sina sista aktiva år.
– Ja, det gjorde jag och jag tyckte faktiskt att det var lättare att träna ju äldre jag blev också. Tankar var lite så att jag fick hålla igång och samtidigt tjäna pengar på det du tycker är roligt. Jag brukar säga det till de jag träffar att de ska spela så länge de kan.
På frågan om hur han minns karriärens sista match blir Gustafsson tveksam, men konstaterar sedan att en av de sista matcherna han spelade gjorde han på en, för honom, synnerligen ovanlig position och det med en annan välmeriterad SHL-back bredvid sig.
– Jag kommer inte riktigt ihåg, men någon match fick jag spela center ihop med Nichlas Torp och David Ullström. Det var en checking line det. Jag skulle ta tekningarna också, men jag vann ju inte en tekning och sa till Ullström att “Nu får du teka. Det går inte det här”, säger “Pelle”.
Men Nichlas Torp som forward?
– Ja (skratt), han gick på allt och fullföljde.
