Andersson, Pettersson, Mohammed och jag.

Vi lever sorgligt nog i en värld där människor tvingas fly för att rädda sig själva. Där familjer måste dela på sig för att överleva och där förutsättningarna för en ljus framtid inte längre finns kvar. Sverige har precis som många övriga länder i världen sträckt ut en hjälpande hand till dessa. En hand som ska innebära trygghet. Dessutom med en förhoppning om att kunna ge förutsättningar att inte längre behöva leva på flykt eller i rädsla.

De här människorna behöver givetvis hjälp med att integreras i vårt samhälle för att känna sig som hemma. Integrationen kan säkert ske på många olika sätt och med tanke på att jag inte är politiskt engagerad så lämnar jag över den frågan till andra. En sak som jag däremot själv erfarit och som jag tror väldigt mycket på är integration till föreningslivet. Att få känna samhörighet, få fysisk aktivitet och dessutom möjlighet att lära sig det nya språket, det tror jag är viktigt. Eftersom många av läsarna till den här bloggen är mer intresserade av en speciell idrott tänker jag att vi ska fundera lite på just integrationen inom ishockeyn.

Ni som är ute med barnen och spelar olika poolspel eller sammandrag i vårt avlånga land. Visst är det oerhört sällan ni stöter på barn med utländskt ursprung eller annan hudfärg? Ishockeyn är faktiskt en av de idrotter som är minst integrerad sett till antalet utlandsfödda utövare. Jag har ofta tänkt på varför det är så och om det möjligtvis går att ändra på. Jag vet att det finns många föreningar som arbetar med att få både ensamkommande barn och flyktingar intresserade av vår fantastiska idrott. Men i det stora hela, visst borde fler klubbar kunna engagera sig mer i denna fråga?

Jag vet att det inte är en lätt resa att göra. Det är jättemånga olika faktorer som jag tror spelar in här. Det kulturella är givetvis en stor del. Många av de som kommer hit har ingen aning om vad ishockey är för något. De har kanske inte ens sett en is eller än mindre en puck. Det finns helt enkelt ingen kultur i att spela ishockey. Här tror jag många klubbar kan göra oerhört små insatser som gör stor nytta. Ett samarbete med skolor och olika myndigheter skulle kunna resultera i mycket.


Lyssna på SHL-podden i iTunes


Att få upp ett intresse för ishockey genom att eventuellt bjuda in till A-lagets hemmamatcher kan vara en sak. Att ordna en ”prova på”-möjlighet mer riktad mot invandrare kan vara en annan. Finns det ingen vetskap kommer det inte heller att bildas ett intresse.

En annan faktor som gör att det kan vara svårt att få invandrare till ishockeyn är kostnaden. Jämför man med andra idrotter är själva startkittet mycket dyrare inom ishockeyn. Det krävs fler skydd för att vara säker inom ishockeyn jämfört med ett par benskydd och skor inom exempelvis fotbollen. Det här med utrustningen är en vanlig diskussionsfråga inom hockeyn. Det är inte bara invandrarbarn som kan behöva stöttning här. Nej, det här berör många barn med svenskt ursprung också.

Här är möjligheterna oändliga. Vill man som förening investera i ett antal startkit för att erbjuda som utlåning i ett startskede, är det kanon. Det finns dessutom oftast ett par gamla skydd som barn vuxit ifrån liggandes hos de flesta familjer med hockeyspelare i. Att utnyttja de begagnade, men oftast knappt använda, skydden är både hållbart och smart.

Språket är också en del i detta. Att inte kunna språket eller kunna kommunicera gör det givetvis svårare att uppnå en samhörighet. Jag är säker på att tolkar, föräldrar till barn som lärt sig språket och andra eldsjälar hade ställt upp OM det hade blivit aktuellt. Allt går att lösa om man bara har viljan att göra genomföra det!

Jag vet att arbetet är igång på många olika orter och att kampanjen ”mångfald” från Sveriges Riksidrottsförbund gjort stor skillnad. Jag ser bara en otrolig uppsida i att engagera oss mer här. Vi kan med ett större engagemang göra stor samhällsnytta. Genom ett arbete tillsammans kan vi få ALLA barn att till lika villkor lära sig att älska ishockey och skaffa fler kompisar. Det är väl därför våra barn idrottar? För att må bra, utvecklas som människor, få en massa kompisar och ha jäkligt kul. Det är det som ishockeyn står för i mitt tycke. Det är det som kan ta oss in i framtiden, förhoppningsvis med fler barn med utländsk bakgrund och därmed fler utövare av världens bästa sport.

Vi hörs igen nästa vecka då SHL-uppehållet äntligen är över.

À Bientôt

Kommentarer

Mer

Mest lästa