Den tidigare Timrå-, Färjestad- och Tre Kronor-stjärnan Sanny Lindström tvingades avsluta karriären i förtid på grund av hjärnskakningsproblem och är nu en av de ivrigaste förespråkarna för spelares säkerhet. Detta trots att även han själv har svarat för några mindre smickrande tacklingar genom åren.
– Det var en riktigt ful tackling och med dagens mått mätt så vet jag inte om jag hade spelat hockey igen, berättar han i Betssons podcast SHL-podden möter.

Efter över 500 SHL-matcher för Timrå och Färjestad, inklusive slutspel, tvingades Sanny Lindström avsluta sin karriär blott 33 år gammal 2013 på grund av hjärnskakningsproblematik. Sedan dess har Huddingesonen blivit hyllad expert i C More och tar inte sällan chansen att prata om vikten av spelarnas säkerhet ute på isen när det kommer till smällar mot huvudet.

Samtidigt gör dock Lindström ingen hemlighet av att han själv inte alltid har haft rent mjöl i påsen och framförallt en incident under säsongen i schweiziska Rapperswil får det fortfarande att rysa i kroppen på den tidigare backtuffingen.

– Det var stökigt där. Jag tog något matchstraff som var lite dumt. Det var en riktigt ful tackling och med dagens mått mätt så vet jag inte om jag hade spelat hockey igen. Det var en ruskigt, ruskigt ful tackling. Den absolut fulaste tacklingen jag har gjort. Jag kom in väldigt fel in i situationen, hoppade in och träffade bara huvudet och nu är det jag som står på barrikaderna och pratar om huvudtacklingar och hjärnskakningar…, berättar han i Betssons podcast SHL-podden möter.

– Den där killen somnade på isen. Det var faktiskt jäkligt läskigt och i efterhand mådde jag skitdåligt över det. Det var en ordentligt ful tackling och killen kanske var borta från spel i en månad, men kom tillbaka. Jag fick sju matchers avstängning för den och på den tiden också…

Det låter som någonting i stil med den som Daniel Paille åkte på i Brynäs.

– Ja, men den här killen var åtminstone puckförare, om jag nu ska försvara någonting. Det blev någon kortslutning eller någonting. Jag kommer ihåg att jag var jäkligt rädd efteråt. Du vet när man vet att man har gjort någonting dumt och hela femman som är inne kommer och ska slåss med en. Jag blev helt kall i hela kroppen och kände nästan att jag skulle kissa på mig. Inte för att jag var rädd för att de skulle slå mig, men jag var rädd för vad jag faktiskt hade gjort på isen.

Lindströms sejour i Rapperswil blev bara ettårig, men efter den fula tacklingen var det nära att han fick återvända till Sverige per omgående.

– Efter det blev det också ganska stökigt och det var egentligen anledningen till att jag flyttade hem. Jag skulle ha varit där en säsong till, men klubben ledsnade efter den smällen. Det här var i januari och grejen var att det hade gått rätt bra, hockeymässigt, men då sa de att “nej, det blir ingen fortsättning”. Först ville de sälja mig till Sverige redan då, men det totalvägrade jag. Jag gjorde en ful grej, absolut, det var helt idiotiskt. Det erkänner jag, men jag kommer inte att flytta hem till Sverige för det.

Så klubben vände dig ryggen?

– Ja, ja. Herregud jag satt ju där med ägaren, en person som väl ägde halva staden Rapperswil, och sportchefen. De satt och spolade fram och tillbaka det här bandet. Ordagrant bandet. Videobandet. För de som inte vet, googla vad ett VHS-band är. De satt och spolade fram och tillbaka det här bandet och frågade “Are you stupid? Are you stupid? How dumb are you?”. De bara satt och hånade mig.

– Jag svarade bara att “ja, jag vet att det var helt idiotiskt”. Jag ville bara gå därifrån och grina för att de bara tryckte ner mig. Det var fult gjort av mig, men de vände mig ryggen. Absolut, det gjorde de. De stod inte upp för mig och det kanske de inte skulle göra heller. Jag vet inte, men de kastade mig under bussen rejält. Så var det.

Senare i samtalet diskuteras huruvida vissa farliga tacklingar görs medvetet och med uppsåt. Något som Sanny Lindström definitivt tror, och vet, sker då och då.

– Ett specifikt fall var Marcus Nilson under lockout-säsongen (2004/05). Vi mötte Djurgården i kvartsfinalen och han gjorde bland det fulaste jag någonsin har sett. Han försökte peta ut ögonen på Kalle Koskinen. Han kom bakifrån och tryckte in fingrarna i ögonen och det var ingen som såg vad som hände förutom den fotograf som fått en bild på när Nilson står med två fingrar i varje öga. Det var så sjukt, säger C More-profilen och fortsätter:

– Han blev avstängd i två matcher för det och när han kom tillbaka så hade vi hemmamatch. Då var det bara “okej, Marcus Nilson ska inte spela någonting nu”. Så i andra eller tredje bytet kommer jag från blindside och han ska precis bryta in. Det var ju bara en huvuddomare och nästan inga kameror så precis när han ska bryta in så kommer jag från blindside med axelskyddet rakt in i huvudet på honom. Han kommer inte ihåg någonting från matchen och det är så tragiskt att sitta och berätta när jag själv vet vad man går igenom vid en hjärnskakning. Jag säger det ju inte med stolthet. Jag skäms ju för det och hade jag vetat det jag vet nu om hjärnskakningar så hade jag spelat på ett annorlunda sätt.

– Lyssna på SHL-podden i iTunes

Kommentarer