Fyra klubbar inom loppet av ett år. Efter att ha spelat en viktig roll i den fjärde SM-finalen berättar hjälten Mattias Guter om den tuffa säsongen.
– Det har varit jobbigt, det har varit mycket skit som har legat i skallen, säger han till SHL-podden.

Mattias Guter spelade i fjol för Karlskrona och stod för en poängmässigt fin säsong. Tillräckligt bra för att slippa följa med ner i Allsvenskan. Istället skrev stockholmaren på för Timrå där han bara var i några månader innan det skar sig. Istället flyttade han längre norrut för att skaka liv i säsongen, men i Luleå gick det ännu sämre. I början av februari blev den före detta poängsprutan klar för Djurgården, hans fjärde klubb på mindre än tio månader. I grundserien gick det tungt men i slutspelet har Guter växlat upp rejält och mot Frölunda blev han matchhjälte då han satte den så viktiga 1-2-reduceringen på straff. Efter matchen berättar Guter för SHL-podden om sitt tuffa år och hur det har påverkat honom och hans familj.
– Den här säsongen har varit speciell på många sätt. Jag har inte mått bra och jag tror inte min familj har mått bra heller, min fru och mina barn. Det har varit jobbigt, det har varit mycket skit som har legat i skallen. Egentligen sedan jag kom hem i februari har allting släppt och jag släppte pressen på mig själv. Jag ville bara komma hit till jobbet varje dag och ha det kul. Jag tycker att jag har vänt säsongen på ett bra sätt nu, säger Guter i SHL-podden.

Vad var det för skit?

– Det är egentligen att man tar med sig familjen till alla ställen… Vi flyttade först till Sundsvall, ena dottern började förskola men så måste bryta upp där och flytta vidare… Upp till Luleå, ingen förskola och vi trivdes inte så bra vid sidan om, varken jag eller familjen. På det hade min fru diskbråck och vi fick ingen hjälp. Det har varit mycket saker som har stört. Man är inte mer än en människa och man tar åt sig till slut. Det har varit, på ren svenska, jävligt jobbigt.

Tyngsta säsongen i karriären?

– Så har det varit, absolut. Det har varit jobbigt på isen och otroligt jobbigt utanför. Det är främst det som varit jobbigt. Man ska fungera som människa innan man fungerar som hockeyspelare. Jag är inte den som stänger av helt, även om man är professionell så blir det svårt till slut med för mycket motgångar. Och man försöker upprätthålla en fasad, till slut så går det inte mer. Lite så var det uppe i Luleå, bägaren rann över.

Lyssna på SHL-podden i iTunes

Kommentarer

Mer

Mest lästa