Igår fälldes Marcus Sylvegård för unsportsmanlike conduct och straffades för det med två matchers avstängning. Det var i lördagens möte mellan Malmö-Djurgården som det i början på den tredje perioden blev lite gruff. Sylvegård hamnade i stök och bök med Djurgårdens Alexander Urbom och Jacob Josefson. I samma veva som det brottades och viftades med armarna lät Sylvegård munlädret glappa.

Eftersom det finns yngre läsare av den här bloggen behöver vi inte ordagrant citera Sylvegård. Vi behöver inte heller citera vad Urbom eller Josefsson sa till Sylvegård för det höll förmodligen samma låga nivå som Malmöspelaren. Jag tycker inte synd om Sylvegård för att han känner sig orättvist behandlad och tycker sig få ta smällen för alla SHL-spelares vårdslösa språk. Jag gillar inte heller den där ”men han började ju”-mentaliteten även om det mycket väl i det här fallet nu var så. Tror faktiskt Sylvegård tycker det är ganska tråkigt att missa två matcher nu och framför allt ett skånederby på torsdag. Allt för lite gapandes skull. Dags att börja tänka på hur man uttrycker sig.

Rögle (2,60) – Oavgjort (4,25) – Malmö (2,35)

Att det är just ord som beskriver en människa som finner kärlek till samma kön eller en som arbetar som prostituerad, är ingen slump. Det är ord som med en ”jävel” efter sig haglar fritt under många matcher i svensk hockeys olika seriespel, och även i SHL. Man tycker att det borde vara bättre när det ändå på något sätt handlar om vuxna människor, men tyvärr inte. Jag tycker det är bra att man markerar att det inte är ok. Jag tycker det är bra att domarna dömer för det här. Är det här ett sätt att försöka få ett språk att bli mer sportsligt och korrekt, så är jag på. Nu gäller det bara att hitta en nivå och balans i det här som gör att det faktiskt kan bli förändring. Att spelarna vet vad de ska rätta sig efter och vet var nivån är. Det här är i alla fall ett startskott till något.

Måste vi ha den där machostämpeln på hela hockey-etablissemanget och tycka att det här är ok, för annars tar vi död på sporten? Jag hoppas inte det! Jag har ändå en uppfattning på att vi kan bättre och att vi kan förbättra oss verbalt. Det där utan att ta död på sporten. Att ha en tydlig respekt mot varandra och inte uttrycka sig hur som helst om vad som helst, det är macho!

Jag är inte helgonet själv och har genom min karriär också använt både det ena och andra uttrycket i stridens hetta. Jag har också känt mig riktigt pinsam efteråt och undrat vad jag sysslat med. Jag menar stå där och gapa ur sig vad som helst till ingen nytta. På hur många andra arbetsplatser skriker du ur dig olika svordomar till kollegor eller konkurrenter? Troligtvis inte utan ett avsked eller tillrättavisning.

I slutändan handlar det om mer än bara ishockey. Det handlar om ungdomar som har förebilder man ser upp till och som man tar efter. Ungdomar som troligtvis inte har domare som tillrättavisar en när man passerar gränsen under ungdomsmatcherna. Ungdomar som även i skolan använder sig av ett språk som inte är ok. Ett språk som dessutom vandrar längre och längre ned i åldrarna. Kan man som förebild visa en färdigkrattad stig att vandra på tror jag man kan ha stor nytta av det i framtiden. I framtiden där machokulturen har fasats bort, där respekten för allt och alla är större och där vi är ledande inom sportsmanship.

Tänk på vad ni säger då små grytor också har öron!

À Bientôt, 
Andrée

Kommentarer

Mer

Mest lästa